Digital lösning mot barnångest testas av Oxfordforskare – och ger effekt!

Tänk om vi kunde stoppa ångest hos barn innan den tar fäste – bara genom att stödja deras föräldrar? Ett stort brittiskt forskningsprojekt, finansierat av Kavlifonden, visar att det faktiskt går. Och att skolorna kan vara nyckeln till att nå dem som behöver stödet mest.

Varför är barnångest viktigt?

”För att den ofta inte bara försvinner av sig själv,” säger Dr Tessa Reardon vid University of Oxford.

Obehandlad barnångest kan kasta en lång skugga – och påverka allt från utbildning och framtida arbetsmöjligheter till relationer, hälsa och psykiskt välbefinnande långt upp i vuxen ålder.

”Och vi vet att det börjar tidigt – ofta redan vid fem och ett halvt års ålder,” tillägger hon. ”Så om vi vill göra verklig skillnad måste vi börja tidigt.”

Sedan 2020 leder Reardon en av de största studierna någonsin om att förebygga ångest hos barn, finansierad av Kavlifonden. Forskarna testade en enkel idé: kan ett digitalt stödprogram för föräldrar hindra ångestsyndrom från att utvecklas hos barn som redan visar tidiga tecken?

Svaret verkar vara ja – och dessutom kostnadseffektivt.

Teamet använde frågeformulär som föräldrar fyllde i för att upptäcka vanliga riskfaktorer: blyghet, hög ångest hos barnet eller föräldern.

Men de kastade inte bara ett brett nät.

”Vi letade inte efter barn som bara var lite oroliga,” säger Reardon. ”Målet var att identifiera de som har hög risk att utveckla ett kliniskt ångestsyndrom.”

Vem deltog?

• Barn mellan 4 och 7 år
• 95 skolor i hela Storbritannien
• Mer än 15 000 barn, varav 2 000 screenades
• Cirka 1 000 barn identifierades som hög-risk
• 75 % av föräldrarna gick med på att delta

Barnen placerades slumpmässigt i en av två grupper:

• Den ena fick tillgång till ett digitalt föräldrastödprogram
• Den andra fick det vanliga skolstödet

Det digitala verktyget som användes kallades OSI – Online Support and Intervention for child anxiety. Det är en onlineplattform utvecklad av psykologer och andra mentalvårdsprofessionella för att hjälpa föräldrar stötta sitt barn, med handledning av terapeut och valfria appfunktioner för barnen.

Fungerade det?

Ja.

Färre diagnoser: Ett år senare hade endast 6,8 % av barnen i interventionsgruppen utvecklat ett ångestsyndrom, jämfört med 11,5 % i kontrollgruppen.

Bättre resultat: Barnen visade färre symtom på undvikande och osäkerhet. Föräldrar kände sig mer trygga i att hjälpa sitt barn.

Kostnadseffektivt: Hälsoekonomer konstaterade att programmet låg långt under NHS kostnadseffektivitetsgräns – vilket innebär att det ger verkligt värde för pengarna.

”Det här är precis den typ av bevis som beslutsfattare behöver,” säger Reardon. ”Det visar att det fungerar – och att det är värt det.”

Designat för verklig påverkan

Det här var ingen studie som genomfördes isolerat.

”Vi designade projektet med implementering i åtanke,” förklarar Reardon. ”Kavlifonden uppmuntrade oss särskilt att tänka på – inte bara om det fungerar, utan om det faktiskt går att använda i praktiken.”

Med ny finansiering planerar Reardon nu att rulla ut modellen i hela Storbritannien, via de psykiatriska stödenheter som redan arbetar i skolorna. Teamet utvecklar också verktyg och utbildning för lärare och annan personal.

Nästa steg

Teamet stannar inte vid ångest.

”Många av familjerna i vår studie hade också problem med beteendestörningar,” säger Reardon. ”Så nu undersöker vi hur metoden kan anpassas för att stödja ett bredare spektrum av psykiska hälsorisker.”

En utmaning är att se till att utsatta familjer inte missar stödet. Studien visade att deltagandet var lägre bland familjer med sociala och ekonomiska svårigheter.

”Det är ett verkligt problem,” säger hon. ”Social utsatthet är en riskfaktor i sig, så vi måste göra verktygen mer lättillgängliga för de familjerna.”

Ansökningar om finansiering pågår redan för att minska den skillnaden.

Mer än bara data

Utöver siffrorna pekar Reardon på de bredare effekterna av Kavlifonden-finansierade projektet.

”För mig personligen har den här forskningen hjälpt mig växa som forskare och ta mig an arbete som verkligen spelar roll,” säger hon.

Projektet har också hjälpt flera unga forskare att starta sina karriärer – många av dem bedriver nu doktorandstudier eller utbildar sig till kliniska psykologer.

Och de partnerskap som byggdes med skolor under studien utgör nu grunden för ett nationellt nätverk för forskning och praktik.

Kraften i öppna data

Tack vare Kavlifondens policy om öppen tillgång är den omfattande dataset från studien nu tillgänglig för andra forskare.

”Vi använder den redan för att undersöka nya frågeställningar,” säger Reardon. ”En student arbetar till och med med att förbättra hur vi mäter ångest hos barn – vilket är oerhört viktigt. Man kan inte utvärdera effekt om man inte kan mäta den på ett bra sätt.”

En modell för förändring

”Det här är precis den typ av effekt vi hoppas på,” säger Ingrid Paasche, vd för Kavlifonden. ”Studien visar hur riktad forskningsfinansiering kan leda till verklig förändring – inte bara i politiken, utan i barns liv.”

Rune Mørland, chef för strategi och utveckling, instämmer:

”Det här är inte bara en lyckad studie,” säger han. ”Det är en modell för tidig och kostnadseffektiv intervention – som redan påverkar mentalvårdstjänster i Storbritannien.”

Studien är avslutad, men dess påverkan har bara börjat.

Om Kavlifondens program för hälsoforskning

• Totalt 1,72 miljarder NOK har tilldelats forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa mellan 2017 och 2024 – fokuserat på projekt som ger konkreta nytta för patienter, familjer och vårdpersonal.
• Forskningen riktar sig mot verkliga behov och alla projekt tar upp specifika kunskapsluckor identifierade tillsammans med experter och användare.
• Den sista finansieringen sker 2024, men stöd för kommunikation och implementering fortsätter även därefter.