Riddare av första klassen

Tidigare styrelseordförande i Kavlifonden, högsta domstolens advokat Pål W. Lorentzen, har utsetts till Riddare av första klassen av S:t Olavs orden för sin insats för yttrandefrihet och rättssäkerhet. Utnämningen firades i Grieghallen den 3 november.

En brobyggare mellan institutioner och människor

Högsta domstolens advokat. Amatörtrumpetare. Kulturentusiast. Västsverigepatriot. Försvarare av yttrandefriheten och engagerad klimatstämma. Genom en lång karriär har han rört sig sömlöst mellan juridik, kultur och samhällsutveckling.

Han har haft en rad tunga styrelseuppdrag inom finans, offshore, havsbruk, fiske och industri. Samtidigt har han stått mitt i kulturlivet som styrelseordförande i Bergen Filharmoniska Orkester, Festspelen i Bergen, Bergen Nasjonale Opera, Edvard Grieg-kören och det Vestnorske Teateret.

För honom är kultur mer än rekreation – det är ett rum för röster, gemenskap och identitet.

Kultur som identitetsskapare

I hyllningstalen lyftes hans engagemang för unga röster och kulturlivet särskilt fram. Lorentzen själv ser en tydlig koppling mellan deltagande i kulturaktiviteter – kör, teater, musik – och Kavlifondens arbete för att stärka barn och ungas psykiska hälsa.

– Att sjunga i kör är mer än kultur, det är folkhälsa. Genom gemenskap, rytm och röst utvecklar barn trygghet, självtillit och förmågan att uttrycka sig. Det är en gåva de bär med sig resten av livet, säger han.

För dagens unga, som ofta sitter ensamma, kan det att använda sin röst – bokstavligt talat – vara en stark identitetsskapare.

– Titta på Edvard Grieg-körerna. Över 200 sångare som börjar vid fem–sex års ålder och växer upp i ett system som ger både tillhörighet och utveckling. Det handlar om att hitta sin röst – och att bli hörd.

För Lorentzen är steget från barnens sångröster till samhällets stora samtal kort. Uttrycksförmåga och yttrandefrihet hänger fundamentalt ihop.

Kultur som identitetsskapare

I hyllningstalen lyftes hans engagemang för unga röster och kulturlivet särskilt fram. Lorentzen själv ser en tydlig koppling mellan deltagande i kulturaktiviteter – kör, teater, musik – och Kavlifondens arbete för att stärka barn och ungas psykiska hälsa.

– Att sjunga i kör är mer än kultur, det är folkhälsa. Genom gemenskap, rytm och röst utvecklar barn trygghet, självtillit och förmågan att uttrycka sig. Det är en gåva de bär med sig resten av livet, säger han.

För dagens unga, som ofta sitter ensamma, kan det att använda sin röst – bokstavligt talat – vara en stark identitetsskapare.

– Titta på Edvard Grieg-körerna. Över 200 sångare som börjar vid fem–sex års ålder och växer upp i ett system som ger både tillhörighet och utveckling. Det handlar om att hitta sin röst – och att bli hörd.

För Lorentzen är steget från barnens sångröster till samhällets stora samtal kort. Uttrycksförmåga och yttrandefrihet hänger fundamentalt ihop.

Stiftelser och det fria samtalet

Genom sin karriär har Lorentzen varit central i flera av de största tvistemålen inom olje- och offshorenäringen, men det är hans arbete för yttrandefriheten som gett honom en särskild plats i norsk rättshistoria.

– Just denna frihet är under press, säger han. Aktörer, både statliga och privata, försöker i allt större grad kontrollera vilken information som når ut och hur den presenteras.

Därför menar han att stiftelser har en avgörande roll i vår tid.

– Stiftelser kan bidra till att skydda det fria samtalet och stödja oberoende journalistik, forskning och kultur som främjar kritisk reflektion. I ett samhälle där information filtreras alltmer behöver vi oberoende aktörer som vågar hålla rummet öppet.

En västlandspatriot med blick för samhällsuppdraget

Lorentzen är känd som en pionjär inom klimatfrågan. År 2010 grundade han Norsk Klimastiftelse och Initiativ Vest – två stiftelser som ska motverka centralisering och lyfta västlandsperspektivet i den offentliga debatten. Hans analys av stiftelsers roll är därför särskilt relevant:

– Stiftelseformen kan vara både en styrka och en utmaning, säger han. – När världen förändras måste stiftelser klara av att följa med – utan att tappa kärnan i sitt syfte. Regelverket hänger inte alltid med, och då krävs det styrelser som vågar tänka framåt. Särskilt för näringsdrivande stiftelser som Kavlifonden, där samhällsuppdrag och affärsverksamhet möts, blir denna dynamik avgörande. Att vara trogen stiftelsens intention handlar inte om att stå stilla – utan om att tolka syftet in i en ny tid.

Stiftelsers plats i civilsamhället

– Stiftelser kan vara oberoende bastioner i samhället, säger han. – Deras betydelse inom hälsoforskning och äldreomsorg är odiskutabel. I oroliga tider som dessa blir denna oberoende roll ännu viktigare. Stiftelser behöver en ekonomisk grund som gör dem i stånd att utföra sitt samhällsuppdrag utan att vara beroende av offentliga medel. Just därför är de kanske viktigare än någonsin – som fria aktörer som kan agera långsiktigt och följa sitt syfte oavsett politiska skiften.

Möjlighetens dörr

I 45 år har Lorentzen bott i Villa Utsikten tillsammans med sin fru Helga och deras två barn, Erle och Benedicte. Deras ytterdörr är hans gamla kontorsdörr från Torgallmenningen – och den har en helt särskild betydelse.

”Den känslan av förväntan när man tar i dörrhandtaget är densamma, oavsett om man kommer hem eller ska ut i världen. En sådan dörr borde alla ha.”

– Det handlar om trygghet och nyfikenhet på samma gång, säger han. – Jag tror att stiftelser som Kavlifonden bidrar till just det – att ge fler unga människor en dörr till världen.

Kavlifonden gratulerar Pål W. Lorentzen till en välförtjänt utmärkelse – och tackar honom för hans viktiga insats i att forma Kavlifonden till den samhällsaktör stiftelsen är idag.

A West Coast patriot with an eye for society’s needs

Lorentzen is known as a pioneer in the climate field. In 2010, he founded the Norwegian Climate Foundation and Initiativ Vest – two foundations created to counteract centralisation and strengthen the voice of Western Norway in national debates. His reflections on the role of foundations are therefore especially relevant:

“The foundation model can be both a strength and a challenge,” he says. “When the world changes, foundations must keep pace – without losing sight of their core purpose. The regulatory framework doesn’t always keep up, and that requires boards that dare to think ahead. Especially for corporate foundations like the Kavli Trust, where social purpose and business operations meet, this dynamic becomes decisive. Staying true to a foundation’s intention isn’t about standing still – it’s about interpreting the purpose in a new time.”

The role of foundations in civil society

“Foundations can be independent bastions in society,” he says. “Their contribution to health research and elder care is undeniable. In turbulent times like these, that independence becomes even more important. Foundations need a financial base that allows them to fulfil their mission without depending on public funding. That’s why they are perhaps more important than ever – as free actors able to work long-term and pursue their purpose regardless of political shifts.”

The door of opportunity

For 45 years, Lorentzen has lived in Villa Utsigten with his wife Helga and their two children, Erle and Benedicte. Their front door is his old office door from Torgallmenningen – and it holds a special place in his heart.

“That feeling of expectation when you grasp the door handle is the same whether you’re coming home or heading out into the world. Everyone should have a door like that.”

“It’s about safety and curiosity at the same time,” he says. “I believe foundations like the Kavli Trust help create exactly that – giving more young people a door to the world.”

The Kavli Trust congratulates Pål W. Lorentzen on a well-deserved honour – and thanks him for his contribution to shaping the Trust into the societal actor it is today.